Hej

Idag har jag hållit på hela dagen med att teckna nakenmodell, det e faktiskt jättesvårt! I början av kursen var det lite pinsamt att stå och stirra på en naken människa men nu är det mer "yeah whatever, hur ser skuggan ut på brösten... "
I heljen skall jag fara hem. Det ska bli jätteskoj att få träffa familjen som jag inte sett på närmare tre veckor. Dessutom ska jag resa tillsammans med Sivann för hon skall och hälsa på en vän i jeppis, skönt med lite sällskap på tågresan. Jag började just fundera exakt Vad jag skall, och kan skriva hit i bloggen. Skall jag vara anonym eller så att alla får se vem jag är? Det är lite farligt att skriva ner för mycket av sina innersta tankar offentligt. Det är nämligen ett perfekt tilfälle för stalkers, som sedan tror att de känner dig eller vet bättre än du om ditt privatliv och hur du bör
leva ditt liv.

Ringde Asta igår. Hon har haft en del problem med sin pojkvän. Han är depressiv och tydligen självmordsbenägen vid högt alkoholintag. Jag har träffat på deprimerade människor förr, till och med självmordsbenägna. Vad fan skall man göra åt det och vad Kan man göra? Människor som är deprimerade är antagligen det av en orsak. I pojkvännens fall tror jag främst att han upplever treistress och leda på sitt nuvarnade liv, men det är ingen orsak att vilja dö. Han vågar inte heller göra ngt åt sin situation, eller Asta sade att han är aningen apatisk.
Vi människor har en tendens att fastna i vissa livsmönster för att det är lätt och icke okänt. Vi inser inte att varje ny dag faktiskt är en NY dag, det är endast vi själva som skapat dessa invecklade mönster av "måsten". Jo vi måste göra dessa saker för att överleva - Äta, skita, sova och såsmåningom föröka oss. Alla andra måsten är påhitt av oss själva för att vi skall fungera i grupp, vi är beroende av varandra så anpassning är en förutsättning. Vi anpassar oss till varandra och när det kommer en ny ide' sprids den snabbt, t.ex. industrialismen, tv, internet, mode och ideal....

Min syn på livet är att hela livet är ett enda långt resultat av Val. Vi måste välja i allt det vi gör, även om vi väljer att inte välja så får det en konsekvens. Att vilja göra rätt val kan skapa ångest, att ångra sina tidigare val kan skapa ångest. Vissa människor glömmer bort att de alltid har en valmöjlighet och andra kan bara inte se det.
Om man inte trivs med sitt liv bör man själv vilja förändra det på egen hand eller med andras hjälp. Svårare är det om man inte vill eller är oförmögen till att förändra sitt liv fast man vantrivs. Isåfall kan depressionen blivigt till en sjukdom och då behöver man en hjälp.

Det var allt jag hade att säga om det idag.

Dagens (eller egentligen förra söndagens) citat:
Malin på intrerrail:
"Jag hade bara min ryggsäck och heidi..."